Hjärtvariabilitet

Visste du att ditt nervsystem styr din hjärtfrekvens? Det är en av de många smarta sakerna
som din kropp gör utan att du behöver tänka på det. Ditt nervsystem kommer att öka eller
minska din hjärtfrekvens beroende på kroppens behov, och detta kallas hjärtvariabilitet.

De flesta vet att en hälsosam hjärtfrekvens är viktig – du vill inte att den ska vara för snabb,
och du vill inte att den ska vara för långsam. Den ger dina vitala organ det blod och den syre
du behöver för att överleva. Däremot är inte din hjärtfrekvens konstant och stadig på 70 slag
per minut hela dagen, varje dag; den ändras beroende på om du vilar eller tränar, om du är
glad eller arg, nervös eller avslappnad.

Dessa förändringar i hjärtfrekvensen kan mätas med något som kallas hjärtvariabilitet
(HRV). HRV styrs av ditt nervsystem (som består av din hjärna, ryggmärg och alla nerver
som går till varje vävnad och cell i din kropp), specifikt den delen av nervsystemet som är
automatisk, som vi inte behöver tänka på, som till exempel andning. En bra HRV (en hög
sådan) tros återspegla ett hälsosamt hjärta och en kropp som kan reagera på och anpassa
sig till sin miljö och sina behov.

Det är viktigt att din hjärna vet vad som händer i och runt din kropp så att den kan
veta när den ska öka eller minska din hjärtfrekvens, och detta måste ske snabbt.

Till exempel, om du plötsligt behöver springa riktigt snabbt för att en björn jagar dig, kommer
ditt nervsystem snabbt behöva öka din hjärtfrekvens så att det kan pumpa tillräckligt med
blod till dina muskler så att du kan springa. Däremot, när du sover eller är avslappnad, vill du
inte att din hjärtfrekvens ska fortsätta slå så snabbt, eftersom detta inte är bra för dig. Din
hjärna kommer att känna av detta och då minska din hjärtfrekvens.

Vi vet nu, från många neurovetenskapliga forskningsstudier, att när din ryggrad inte rör sig
korrekt, förändras sättet som din hjärna kan känna av vad som händer i och runt din kropp
och hur den styr kroppen.(1-3) Om lederna i din ryggrad inte rör sig som de ska (vad
kiropraktorer kallar att vara subluxerade) kan detta påverka hur bra du kan känna vad som
händer i och runt dig, samt hur bra du kan reagera på din omgivning. Forskning har visat att
när en kiropraktor försiktigt justerar dessa subluxationer, hjälper det hjärnan att mer exakt
”se” vad som händer i och runt kroppen. Så när du blir justerad av din kiropraktor kan det
hjälpa dig att bättre kunna svara på och anpassa dig till din omgivning och hålla dig
balanserad och frisk.

Kiropraktik kan hjälpa

Vad säger forskningen om kiropraktisk vård och hjärtvariabilitet (HRV)? Forskare har
granskat många av de studier som har gjorts om effekterna av kiropraktik på HRV
och sammanfattat dem.(4) Resultaten visar att kiropraktik påverkar HRV, och särskilt
verkar det öka den läkande och lugnande sidan av vårt autonoma nervsystem, det
parasympatiska nervsystemet!

I en studie(5) fick forskarna 96 olika kiropraktorer att mäta HRV före och efter
justeringar på 8 olika patienter, samt efter 4 veckor på 2 av deras patienter. Totalt
hade 539 vuxna sina HRV-värden registrerade före och efter sina justeringar, och
111 vuxna fick sina HRV-värden registrerade under fyra veckor av kiropraktisk vård.
De fann att i båda dessa grupper av vuxna fanns det förbättringar i deras
HRV-mätningar, och i gruppen som fick justeringar under fyra veckor, förblev dessa
förbättringar konstanta under den tiden.

Dessa studier tyder på att även en enda justering kan påverka en viktig del av vårt
nervsystem som styr vår hjärtfrekvens, vilket representerar hur väl vår kropp kan
svara på omgivningen och anses vara ett mått på en individs anpassningsförmåga
och allmänna hälsa. Dessutom, och mycket viktigt, i det stressiga, snabbspåriga livet
vi ofta lever idag, verkar kiropraktik öka den ”läkande och lugnande” sidan av vårt
autonoma nervsystem. Om du är intresserad av god hälsa, anpassningsförmåga och
vill kunna svara bättre på stress, varför inte överväga kiropraktisk vård?

Se till att din ryggrad fungerar bra så att du kan prestera på ditt bästa!

Referenser:

1. Kawli T, He F & Tan M-W. Disease models & mechanisms 2010;3(11-12):721-31.
2. Buckingham JC, et al. Pharmacology Biochemistry and Behavior 1996;54(1):285-98.
3. Elenkov IJ, et al. Pharmacological reviews 2000;52(4):595-638.
4. Herkenham M & Kigar SL. Progress in neuro-psychopharmacology & biological
   psychiatry 2017;79(Pt A):49-57.
5. Kipnis J. Scientific American 2018;319(2):28-35.
6. Kox M, et al. Proceedings of the National Academy of Sciences
   2014;111(20):7379-84.
7. Pearce BD, Biron CA & Miller AH. Advances in Virus Research: Academic Press
   2001:469-513.
8. Sanders VM & Kohm AP. International review of neurobiology 2002;52:17-41.
9. Uthaikhup S et al. Arch Gerontol Geriatr 2012;55(3):667-72.
10. Haavik H & Murphy B. J Electromyogr Kinesiol 2012;22(5):768-76.
11. Treleaven J. Man Ther 2008;13(1):2-11.
12. Daligadu J, et al.JMPT 2013;36(8):527-37.
13. Haavik H & Murphy B. Journal of Electromyography and Kinesiology
    2012;22(5):768-76.
14. Haavik H, et al. 2017 doi: 10.1016/j. jmpt.2016.10.002
15. Taylor HH & Murphy B. JMPT 2008;31(2):115-26.
16. Colombi A & Testa M. Medicina 2019;55(8):448.
17. Kovanur-Sampath K, et al. Musculoskeletal Science and Practice 2017;29:120-31.